Lycka!

Jag är så lycklig och glad! Mina föräldrar ska äntligen flytta hit till Varberg från Södertälje. Pappa har fått jobb på ett företag som heter Derome och mamma ska börja med att vikariera på förskolor. Allt har gått väldigt snabbt och allt har verkligen löst sig. Huset är sålt och de ha fått en lägenhet här som de redan har börjat flytta in i. Jag har väl alltid hoppats på att detta skulle ske men aldrig egentligen trott att det skulle ske men nu händer det. Det känns overkligt och såklart sorligt på samma gång. Att vårt barndomshem säljs men det finns så mycket som väger upp det och alla minnen finns ju kvar inom oss. Jag försöker hela tiden att fokusera på det positiva som komma skall annars skulle jag nog inte fixa detta. Det känns underbart att få ha familjen nära och vi ser fram emot den hjälp och det stöd vi kan få med tvillingarna. Vi är liksom inte ensamma längre. Min lillebror bor ju sedan några månader tillbaka i Borås vilket bara ligger ungfär en timmas bilfärd från oss. Något som känns tungt är att vi lämnar morfar, släkt och vänner men de finns ju kvar och vi kommer såklart att åka upp och hälsa på. Varberg är ju vårt hem nu och våra barn kommer att växa upp här, tiderna förändras och så är det ju bara. Jag känner mig lycklig! 

Kärlek!

Ludwig och Agnes sex månader 12/3-15

Att våra två små älsklingar nu är sex månader, ett halvår känns väldigt konstigt och vi båda undrar var tiden har tagit vägen. Ibland vill jag stoppa tiden för att hinna njuta så mycket som möjligt. 

Ludwig och Agnes utvecklas med en himla fart just nu. En favorit är att blåsa och göra ljud med munnen, det är det första de gör när de vaknar på morgonen. Ludwig har verkligen kommit på detta med att vända sig från rygg till mage men blir oftast otroligt frustrerad när han inte kan vända sig tillbaka. Agnes börjar också komma på det mer och mer men gillar verkligen inte att ligga på mage. De upptäcker varandra mer och mer och blir väldigt glada av att se varandra vilket värmer mitt mammahjärta. Vi har börjat med smakportioner och de har fått testa potatis- och ärtpuré. Jag upplever att de gillar det och vill gärna ha mer. När det gäller sömnen har Ludwig haft några nätter då han sovit hela natten medans Agnes gärna vaknar två, tre gånger för att äta. Sedan besöket på barnmottagningen har Agnes blivit en helt annan tjej, sprudlande glad, pigg och väldigt nöjd. Innan var hon mycket ledsen, arg och nästan aldrig nöjd och när jag tänker på alla dessa månader som hon har haft ont i magen gör det ont i mig, min lilla tjej. Hon växer och går upp i vikt vilket nu också börjar märkas på kläderna, det är underbart. Vi ser också mer och mer hur deras personligheter utvecklas och även fast de är tvillingar så ser man hur olika de är, mer syskonlika. 

Tänk...

Tänk att mina två små älsklingar låg inne i min mage! Att de fick plats där inne är egentligen helt ofattbart och man inser att kroppen är fantastisk. Bilderna är tagna den 10 september, samma dag som vi på kvällen åkte in och två dagar innan de fick komma ut till världen. 

Mars är här!

Då var februari slut och vårmånden mars här, så härligt. Dagarna och veckorna flyger iväg och mina två små älsklingar växer och utvecklas, snart är de sex månader! Jag har i princip slutat amma då det började strula och gjorde både mig och Agnes stressad. Ludwig har jag ju inte ammat sedan jul. Vi har haft lite strul med Agnes mage vilket gjort henne till en ledsen och missnöjd tjej men efter ett lugnande och givande besök på Barnmottagningen börjar allt bli så mycket bättre. Hon får laktulos varje dag och så koncentrerar vi oss på att få i henne bra med ersättning. Bvc har tidigare varit på oss om att hon inte går upp tillräckligt i vikt vilket gjorde att vi började med gröt. Men läkaren på Barnmottagningen lugnade oss, sa till oss att strunta i det och att Agnes vikt är jättebra! Hon har gjort en sån fantastisk resa sen hon föddes och vi kan inte förvänta oss att hennes viktkurva ska peka rakt upp hela tiden. Detta har också gjort att jag är mycket lugnare. 

Jag älskar livet som mamma och det är underbart att få dela dagarna med de finaste som finns. Men visst är det tufft också och det händer att jag känner mig otillräcklig och att paniken kryper sig på. Jag lär mig att hantera olika situationer hela tiden och känner att jag bli starkare.