Att utmana sig själv

Igår gjorde jag och barnen något galet, vi åkte till Gekås. Jag kände för att hitta på något och det var ett tag sen vi var där men att åka dit själv med två små barn kändes vågat. Jag gjorde det ändå! Packade in barnen, skötväska och vagn och åkte. Barnen var helt underbara när vi gick runt där inne, tittade och pratade med folk och det blev till och med en lunchpaus. Det är klart att det blev några små kriser med de tog vi oss igenom och gick vidare. Jag kände mig glad och stolt.  När vi var klara gick vi till kassorna, betalade och så skulle vi ut men vi kom inte ut, vagnen var för bred! Jag lyckades ta mig igenom den kassa jag stod i och så går man bakom en annan och där tog det stopp. Tog mig under ett räck till nästa men nej, det gick inte där heller. Jag tittade lite panikslagen på tjejen i kassan där jag hade betalat och så sa hon att det fanns en bredare kassa där jag kunde gå ut. Bra, bara det att jag då var tvungen att ta mig tillbaka till kassan jag kom ifrån och backa ut. Jag vet inte hur många gånger jag bad om ursäkt. Då kom det en gullig tjej och följde mig till den bred kassan som inte ens var öppen. Jag bad om ursäkt igen, hon svarade att det skulle jag absolut inte göra utan hon skämdes varje gång detta hände, jag var alltså inte den första, så skönt! Jag kände mig ändå så dum och var alldeles svettig när jag kom ut.

Saken är den att vår vagn är en av de smalaste dubbelvagnarna som finns, 74cm bred, hur gör andra? 

Väl hemma kände vi oss trötta, glada, nöjda och stolta, vi klarade det!