27 januari 2015

Föräldragrupp och Bvc

Igår måndag fick jag och barnen göra iordning oss på morgonen, ta oss ut i spöregnet och ta bussen in till stan för att träffa vår föräldragrupp. Det var pirrigt och nervöst då Mattias alltid varit med innan men nu skulle jag göra detta själv. Det gick bra, Agnes sov sig igenom träffen medan Ludwig tyckte att det var spännande med alla de andra bebisarna. Vi pratade om infektioner, vad som gäller när barnen är sjuka på olika sätt, intressant och bra att veta. Efterråt var vi några som stannade kvar och pratade lite, trevligt. 

Efter det hade vi en tid på Bvc för Agnes. Hon har gått upp lite dåligt i vikt så därför vill hon väga henne lite oftare. Vi kämpar verkligen med att få i henne mat via amning och ersättning men många av gångerna börjar det eller slutar det med gallskrik och katastrof. Hon är en mycket bestämd och viljestark tjej. Detta påverkar dock mig, känner mig som en dålig mamma och har varit lite nere. Agnes hade tyvärr inte gått upp så mycket denna gången heller och hon på Bvc vet hur vi kämpar. Så nu ska vi börja ge henne lite gröt och igår kväll fick hon en tesked. Det blev inget skrik alls, hon gjorde några ogillande miner men inget mer och vi blev så lyckliga. Det är kanske detta som är hennes grej. Idag ska hon få två teskedar och vi hoppas på att det går lika bra. 





Plötsligt händer det!

Imorse när jag satt och åt frukost med min pappa som varit här på ett kort besök blev det så tyst i gymmet där Agnes låg. Vi tittade dit och då låg hon på mage! Hon har varit på gång i flera veckor och äntligen. Jag fick hjälpa henne lite med armen som hon inte riktigt fick till men ååå vad stolt jag är! 


Ludwig bli starkare och starkare i nacken och uppskattar numera att ligga på magen. Mina älsklingar börjar bli stora! 





24 januari 2015

Första mammaträffen

I fredags var det dags för vår första mammaträff. Jag var så nervös och orolig innan för hur det skulle gå, dels att åka bil själv och sen att umgås med andra och fixa tvillingarna själv. Men jag måste säga att det gick över förväntan och när jag åkte därifrån kände jag mig lite stolt över mig själv. Vi var hos min vän Rebecca som bjöd på gott fika och sminkparty med märket Mary Kay. Vi hade en väldigt mysig och trevlig förmiddag och det blev även lite shopping och jag längtar efter att få börja använda produkterna. Agnes och Ludwig passade även på att vila en stund där så att mamma fick i sig lite fika. Jag ser fram emot fler mammaträffar!


13 januari 2015

Ludwig och Agnes fyra månader 12/1-15

Nu är våra älsklingar fyra månader och de utvecklas och lär sig nya saker varje dag. Det är så otroligt häftigt! Deras personligheter och vad de gillar börjar bli tydligt. Ludwig är en glad kille som ofta ler med hela ansiktet och då smälter man, det är underbart! Han är väldigt intresserad av sina händer och vill gärna suga på tummen men det är inte alltid så lätt att hitta den. Ludwig tränar nacken genom att ligga på mage och börjar bli riktigt stark. Han är en liten kille som vill vara nära oss och sitter gärna i knät och myser. Agnes är en envis, bestämd och glad tjej, hon vet vad hon vill och det är underbart att hon har en sån stark vilja. Hon älskar att ligga i gymmet och prata med grodan och sköldpaddan och blir väldigt glad när vi sätter på speldosan, hon sjunger gärna med. När vi sjunger sånger skiner både hon och Ludwig upp med hela ansiktet. 

De är underbara och jag älskar dem mest av allt i hela världen!

15 december 2014

Ludwig och Agnes tre månader 12/12-14

Alla säger att njut för tiden går så fort och jag kan bara hålla med. Att vi har haft dessa små älsklingar hos oss i redan tre månader är helt ofattbart och att det är jul om ca en vecka. För mig känns det fortfarande som september! 

Men att de nu är tre månader syns och märks, de växer, utvecklas och vi ser nya saker hos dem för varje dag som går. Ludwig är väldigt intresserad av sina händer, kan ligga och titta på dem långa stunder. Agnes ligger och pratar/sjunger väldigt mycket och börjar också upptäcka sina händer. Gymmet är roligt. 


2 december 2014

Livet som tvillingmamma

Att bli mamma är det mest fantastiska som hänt mig och jag älskar mina två små liv mest av allt i hela världen men det har verkligen sina toppar och dalar. Att vara tvillingmamma är tufft och det har funnits dagar då jag velat ge upp, då jag känt att detta fixar inte jag. Känslan av att inte räcka till är hemsk och alla hormoner har ju inte gjort det lättare. 

Nu är de snart tre månader och det blir lättare och lättare. Idag känner jag att jag klarar av att vara själv hemma på dagarna och samtalen till Mattias som var fyllda med gråt och förtvivlan sker mer sällan. Att varva amning med ersättning har hjälpt mycket men det var inte lätt att tillåta mig själv att börja med ersättning. Jag kände mig väldigt misslyckad som mamma för jag ville ju vara perfekt, kände att helamning var ett måste och att jag egentligen borde dubbelamma också. Jag intalade mig själv att jag var en dålig mamma och jag började känna mig mer och mer deppig. Som tur är så har jag en underbar fästman som tog kontakt med Bvc en dag och som i sin tur tog kontakt med mig och som fick mig att inse att det var viktigare hur jag mådde än vad amningen var. Varje amning är idag en bonus och jag är lär mig att verkligen uppskatta att jag kan och har möjlighet att amma två barn. Jag har en väldigt hård domare inom mig som gör att jag gärna klankar ner på mig själv och ställer för höga krav på mig själv. Det är något jag jobbar med och har gjort länge. Nätterna blir bättre och bättre och vi hjälps åt vilket jag uppskattar väldigt mycket. 

Trots alla dalar så är detta det mest fantastiska som jag har varit med om. De fyller mig med sån kärlek och glädje och varje gång de ler åt mig är jag världens lyckligaste. 




14 november 2014

Kroppen efter graviditeten

Kroppen är fantastisk och nu efter graviditeten uppskattar jag den på ett nytt sätt. Kroppen har för mig länge inneburit något negativt och jag har verkligen inte känt mig bekväm i den vilket har resulterat i bland annat en ätstörning. Men under graviditeten började något hände inom mig, en form av acceptans växte fram och jag kände mig fin och började bli bekväm i min kropp. Dock så fanns det en oro för hur det skulle bli när barnen väl var ute, hur skulle jag bli av med alla kilon och hur skulle kroppen se ut. Min kropp har återhämtat sig så fantastiskt och det är underbart att för en gångs skull må bra i min kropp, tycka att den är fin och att inte gå runt och oroa sig för hur den ser ut eller om jag är tjock. Den har skapat det käraste jag har och det är jag evigt tacksam för.