26 juni 2015

Tiden går...

Det är inte långt kvar till våra älsklingar fyller ett år och det har hänt så mycket! Vilken resa de och vi har gjort!

En månad gamla 

Nio månader






Positiv energi

Att vänner, kollegor, nära och kära kan ge så mycket positiv energi är underbart. 

Träffade en kollega och hennes två döttrar på Hajen härom dagen och när jag gick därifrån kände jag mig så glad. De är så härliga att prata med och gav mig en massa positiv energi. Igår kom min lillebror förbi. Vi tog en kopp kaffe, gick ut på en promenad och pratade en massa och det var så mysigt. Jag är så glad över att ha så många fina människor omkring mig. 








19 juni 2015

Glad midsommar

Ludwig och Agnes första midsommar och vi har haft det jättebra. Min lillebror och hans tjej bjöd på brunch på förmiddagen och efter det väntade ett klassiskt midsommarfirande med dans kring midsommarstången, lotter och fika. Agnes och Ludwig tyckte att der var väldigt spännande med alla som dansade. 

Nu på kvällen har vi ätit god mat tillsammans med mina och Mattias föräldrar. Det avslutades med goda bakelser, jordgubbar och glass. Barnen sover nu och vi pustar ut i soffan och känner oss väldigt nöjda med dagen. 














16 juni 2015

En dålig, misslyckad mamma

Just nu känner jag mig som en sån dålig mamma och jag avskyr den känslan. Jag vill bara ge mina barn det bästa och att de ska må så bra som möjligt vilket alla mammor vill. Men just nu känns det som att jag inte räcker till och som att jag inte alltid förstår vad de vill och behöver. Agnes har en period just nu då hon är väldigt arg, skriker mycket och jag känner mig hjälplös. Antar att hon känner sig frustrerad och att det händer mycket inom henne. Hon har ju börjat åla men inte kommit på hur hon ska krypa och hon älskar att stå upp men kan inte det själv. Hon blir verkligen så ledsen och arg när man måste sätta henne ner eller lägga henne ner men med ett barn till så kan jag inte hjälpa henne med att stå hela tiden. Ludwig vill gärna vara nära, vill gärna stå upp också och har tänder som växer. Nu är de nio månader och ska väl egentligen inte äta på natten men just nu äter de mer än någonsin vilket gör oss trött och lättirriterade. Vi försöker med gröt och välling innan läggdags men att få i dem välling är inte lätt. Ja livet som förälder är inte lätt och de trodde vi inte heller men jag önskar att jag slapp känslan av att vara misslyckad och dålig. När de är som grinigast nu så får jag för mig att de inte är lyckliga och så hoppas jag att det inte är. 







14 juni 2015

En dag på Öströö Fårfarm

I fredags var min mamma ledig så vi bestämde oss för att åka till Öströö Fårfarm och titta på lammen. Agnes tyckte att det var väldigt spännande och vågade till och med klappa de små medan Ludwig var mer avvaktande. Han blev först väldigt ledsen och rädd så vi backade och kunde med små steg närma oss. Till slut höll han till och med i staketet. När det gäller djur är de väldigt olika. Ludwig är inte så förtjust i dem. 

Efter det så blev det en fika ute i naturen, så mysigt och härligt! Ett perfekt sätt att fira deras niomånadersdag på. 












Ludwig och Agnes nio månader 12/6-2015

Så var våra två små älsklingar nio månader, helt galet vad fort det går och just nu händer det så mycket. 

Bara sedan i fredags har de börjat åla/krypa med en himla fart och i gåstolen tar de sig framåt med lätthet. Nu är det dags att börja barnsäkra och ta bort en del saker, att öppna lådor och skåp är väldigt roligt och spännande. Ludwig har två tänder som har börjat komma upp och han pratar en massa. Det är mamma, dada, lala och nana. Igår började även Agnes prata lite mer, dadada är det som hörs mest. Det är verkligen underbart att höra dem och se hur de lär sig och upptäcker nya saker varje dag. 

Man märker hur mycket de tycker om varandra och hur glada de blir av att se varandra. De visar verkligen syskonkärlek och det är underbart. 






6 juni 2015

Att utmana sig själv

Igår gjorde jag och barnen något galet, vi åkte till Gekås. Jag kände för att hitta på något och det var ett tag sen vi var där men att åka dit själv med två små barn kändes vågat. Jag gjorde det ändå! Packade in barnen, skötväska och vagn och åkte. Barnen var helt underbara när vi gick runt där inne, tittade och pratade med folk och det blev till och med en lunchpaus. Det är klart att det blev några små kriser med de tog vi oss igenom och gick vidare. Jag kände mig glad och stolt.  När vi var klara gick vi till kassorna, betalade och så skulle vi ut men vi kom inte ut, vagnen var för bred! Jag lyckades ta mig igenom den kassa jag stod i och så går man bakom en annan och där tog det stopp. Tog mig under ett räck till nästa men nej, det gick inte där heller. Jag tittade lite panikslagen på tjejen i kassan där jag hade betalat och så sa hon att det fanns en bredare kassa där jag kunde gå ut. Bra, bara det att jag då var tvungen att ta mig tillbaka till kassan jag kom ifrån och backa ut. Jag vet inte hur många gånger jag bad om ursäkt. Då kom det en gullig tjej och följde mig till den bred kassan som inte ens var öppen. Jag bad om ursäkt igen, hon svarade att det skulle jag absolut inte göra utan hon skämdes varje gång detta hände, jag var alltså inte den första, så skönt! Jag kände mig ändå så dum och var alldeles svettig när jag kom ut.

Saken är den att vår vagn är en av de smalaste dubbelvagnarna som finns, 74cm bred, hur gör andra? 

Väl hemma kände vi oss trötta, glada, nöjda och stolta, vi klarade det!