Gravidfotografering

Igår var det dags för en ny gravidfotografering och denna gång tillsammans med min älskling M. Det är min bästa vän Frida som är så duktig på att fotografera och nu har vi ett minne för livet. Här kommer några av alla fina bilder. 

Vecka 34

Såhär ser magen ut i vecka 34(33+5). Den växer och växer. 

Igår (fredag) var det dags för ett nytt läkarbesök med mätning av bebisarna och deras flöde samt ett ctg. Tvilling ett växer och växer och flödet i navelsträngen såg jättebra ut, nu väger den ca 2100 gram. Tvilling två är fortfarande liten med sina ca 1650 gram och värdet som läkaren fick ut när han mätte flödet i navelsträngen låg lite i överkant. Det innebär att motstånden i navelsträngen är lite för högt men det det ska vi hålla koll på genom fler mätningar.  Bådas ctg såg däremot väldigt bra ut så det var skönt. Min läkare är verkligen toppen och får mig alltid att känna mig lugn och trygg vilket betyder väldigt mycket. Vi längtar så efter våra två små liv! 

Hösten

Jag kan inte låta bli att längta till hösten och möjligheten att kunna ha mina vanliga kläder. Jag har under graviditeten bara köpt några enstaka mammakläder och kunnat haft mycket att mina vanliga kläder men det är också mycket som jag inte kunnat ha på ett tag nu. Längtar efter fina blusar och linnen och mina vanliga byxor och jeans, det är väl kanske inte så konstigt efter att ha varit gravid i snart nio månader. 

Jag skulle vilja ha någon ny halsduk och kanske en hatt. Jag gillar verkligen hattar och jag beundrar de som vågar bära det. Det finns en svart på Indiska som är så fin men vågar jag verkligen? När det gäller hattar är verkligen Frida Fahrman min inspiration. Halsdukarna är från Lindex. 

En mysig helg

Helgen som var spenderade vi tillsammans med min mamma som kom ner på fredagen. På lördagen blev det såklart en tur på stan med lite shopping till bebisarna och efter det åkte vi ut till Strömma farmlodge. Ett jättemysigt ställe utanför Tvååker här i Varberg där de har ett sommarcafé samt B&B. Vädret stod på vår sida och vi kunde avnjuta vår fika ute i det gröna. Vi åt varsinn smörgås och efter det blev det äppelpaj som serverades i söta små burkar, det smakade fantastiskt gott. Sen hade vi en mysig kväll hemma med god mat och film. 

På söndagen hade vi planerat att åka och köpa present till min morfar som fyller 80 år och sen köra mamma till Borås där hon skulle möta upp min lillebror. Men iblande blir det inte som man tänkt sig. Jag hade en fruktansvärd natt med klåda i händerna och under fött vilket gjorde att jag knappt sov något. Klådan gick inte över så jag ringde till förlossningen och fick komma in på kontroll. Leverprover togs, ett ctg samt att de kollade min livmodertapp igen och då upptäckte de att den var påverkad igen. Så det var bara att säga hej då till mamma tidigare än tänk och dessutom på förlossningen och sen fick jag och Mattias åka ner till Halmstad. Där blev jag inlagd för observation. På måndagen gjordes en ny kontroll och livmodertappen var fortfarande förkortad men då jag inte hade några sammandragningar och att det inte fanns några tecken på att något var på gång så fick jag åka hem, så härligt! 

Vecka 33

Ännu en vecka har gått och vi närmar oss dagen då vi får träffa våra två små liv. Den dagen kan komma tidigare än vad vi tänkt. I onsdags kväll började slemproppen lossna vilket innebar att jag fick kraftig molande värk i ryggen och ut i magen. Efter flera samtal till förlossningen här i Varberg och sedan till Halmstad blev det bestämt att vi skulle komma in och då till förlossningen i Halmstad. Vi kom dit vid halv fyra på natten och undersökningar gjordes. Det visade sig att livmodertappen var påverkad och jag fick ligga kvar. En ny undersökning gjordes på torsdagen efter lunch och det visade sig att det lugnat ner sig och då jag inte hade ont längre så fick jag åka hem. Slemproppen har fortsatt att lossna så vi är beredda på att allt kan hända. 

Annars så är det mycket liv i magen och jag känner att det blir tyngre och tyngre för kroppen och jag får lätt ont i magen när jag rör mig. Att åka och handla några få saker på Ica Hajen kan göra mig sängliggande i någon timme efteråt. Men allt detta är värt det och vi längtar så! 

En ny mätning

Idag var det dags för en ny mätning av tvillingarna och med tanke på vad som hände veckan innan så följde Mattias med mig. Jag var så nervös då jag inte riktigt visste vem jag skulle träffa. 

Barnmorskan mötte oss, alltid lika trevlig och vi började med att göra ett ctg. Det såg bra ut men tvillingarna sov sig igenom hela mätningen, hihi. Vi fick sitta ute i väntrummet en stund och nervositeten bara steg. Så säger barnmorskan att Ann kommer snart och jag kunde slappna av. Jag slapp den där andra läkaren och Ann har jag träffat förut och hon är jättebra. Hon gjorde en väldigt noggrann mätning och flödet såg jättebra ut men hon fick fram att tvilling två fortfarande ligger under i tillväxt, -25%. De mår båda bra men kontrollerna måste vi fortsätta med. Vi pratade också om hur de ligger och de ligger fortfarande med huvudena uppåt så nästa vecka får vi förmodligen ett datum för planerat kejsarsnitt längre fram. Men det viktigaste är att allt kändes så mycket bättre idag och jag gick därifrån och kände mig lugn och trygg igen, en härlig känsla. Där ser man hur mycket ett bemötande jag påverka en och jag är så glad över att jag hade Mattias med mig som stöd. 

Efter detta blev det en god lunch på stan och sen har jag mest tagit det lugnt här hemma i soffan medan Mattias har suttit vid köksbordet och jobbat. Ute blåser det nästan storm och regnet piskar mot rutorna, jag tror nästan att hösten är här.

Bemötande

Hur en person bemöter en kan påverka mycket, till exempel hur man mår, hur man känner sig som person, hur dagen blir med mera. Ett bemötande är inte bara ord utan kan också vara ett leende, en kommentar, en blick och såklart kroppsspråket. 

Förra veckan var jag på förlossningen och gjorde ett ctg och mätte flödet i bebisarnas navelsträngar. Jag var orolig när jag kom dit då jag veckan innan legat inne och för att det inte riktigt fanns någon plan över hur framtida kontroller skulle göras på tvillingarna. Barnmorskan som mötte mig är fantastisk, vi har träffat henne varje gång och lugnade mig med att allt skulle lösa sig. Så kom doktorn! Först sa hon fel namn vilket kan hända alla, sen undrade hon vad jag gjorde där och jag förklarade. Vi gick in på ett rum och hon började med att kolla flödet. Under tiden ställde hon lite frågor mellan alla hennes gäspningar. Hon kändes väldigt frånvarande, tyken och allmänt otrevlig. Flödet såg bra ut. Efter det började hon ifrågasätta det här med att tvilling två inte växer som den ska. Hon menade på att hon på ultraljudet inte kunde se någon skillnad, de var ju lika stora. Hon började mäta, lite slarvigt om man frågar mig, jämfört med de andra två läkarna som jag har träffat. Hon höll fast vid att de var lika stora men så ändrade hon sig igen, hon menade att tvilling ett hade legat lite ihopkurad. Men hon upprepade ändå flera gånger att det inte var någon skillnad på dem. Inombords grät jag! Hon avslutade med att säga att det egentligen inte var nödvändigt med alla dessa kontroller då tvilling 2 bara låg på -21% och man gjorde inte några förrän -22%. Jag stod där som ett frågetecken och kände mig helt dumförklarad. Vart fick hon -21% ifrån, ja det vet jag inte. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick väl ur mig att jag inte visste men att vid förra mätningen så låg den på -27%. Ja ja sa hon, du får en tid för riktig mätning nästa vecka även fast det kanske inte behövs. Jag tackade och lämnade förlossningen, helt förstörd inombords! Hela dagen och flera dagar efteråt kände jag mig nere, grät och alla tankar snurrade i huvudet. 

Vi vill bara att våra två små bebisar ska växa och må bra. Vi vill inte behöva gå på alla kontroller och oroa oss, vi vill inte att tvilling två ska vara tillväxthämmad. Detta är något som läkarna har upptäckt och att jag som blivande mamma blir ifrågasatt angående detta känns hemskt. Detta är första gången jag är gravid, en helt ny situation och dessutom med tvillingar. Jag vet inte hur det ska kännas eller vara. Som gravid är man känslig och man vill bara bli bemött med mjukhet och förståelse. Ett besök som detta får mig att känna mig misslyckad, dum och fånig, något jag absolut inte vill behöva känna nu. Människor som denna ska inte jobba med människor, speciellt inte gravida! 

Kronans syskonvagn

Första dagen på semestern var vi upp till Stockholm på Syskonhuset och hämtade vår vagn, en Kronans syskonvagn. Sen dess har den stått här hemma och jag älskar att titta på den och drömma mig bort till härliga barnvagnspromenader. Hittills så känns det verkligen som att vi valt rätt vagn. Den är lätt och smidig att köra, vi gillar det ställbara handtaget och det viktigaste, att sittdelarna är vändbara. Idag har jag ägnat mig åt att bädda i vagnen och göra den klar för våra små bebisar och det enda som saknas är några söta barnvagnshängen som de små kan ligga och titta på. 

Tankar kring förlossningen

Ända sedan vi fick veta att vi väntar tvillingar har vi varit medvetna om att det kan bli en vanlig vaginal förlossning men att det lika gärna kan bli ett kejsarsnitt. Allt hänger på hur tvilling ett ligger. På alla ultraljud vi gjort hittills har både legat i säte, alltså med huvudet uppåt och ju längre tiden går desto mindre plats blir det för dem att vända sig. Detta innebär alltså att man inte går in och försöker vända bebisarna då det är tvillingar. Så nu när vi är i vecka 33 börjar vi ställa in oss på att det kommer att bli ett kejsarsnitt och det känns helt okej. Jag har känt mig väldigt lugn angående förlossningen hela tiden, har tänkt att det blir som det blir och jag måste säga att jag fortfarande känner så. Bara våra två små liv kommer ut och mår bra. Visst innebär ett snitt risker och kan medföra komplikationer, det är ju ändå en ganska stor operation med allt vad det innebär men finns det inget annat alternativ så får det bli så. Visst kommer jag att få ett stort ärr på min mage som förhoppningsvis kommer att ligga i linje med troskanten och inte synas så mycket men det är jag inte alls orolig för. Jag får se det som ett slags minne för livet. Jag känner mig inte ledsen heller över att kanske inte få gå igenom en vanlig förlossning och jag tror att det har med att jag redan från början tänkt som jag gjort. Visst, bland känner jag mig lite rädd och den rädslan är mest över att det ska hända något med våra två små liv. Min längtan efter att bli mamma har funnits med så länge nu och äntligen ska det få bli verklighet!

Med allt som har varit, att tvilling två inte växer riktigt som den ska, jag har varit inlagd för förkortad livmodertapp så är vi beredda på att vad som helst kan hända. Vi tar en dag i taget och är glada för varje dag som bebisarna får ligga kvar i den naturliga kuvösen. BB-väskan till mig är packad liksom en väska till bebisarna och allt är klart här hemma.

Magen vecka 32

Här är en bild på magen nu i vecka 32(31+3).Det sparkar och har sig där inne och det är så mysigt att känna dem. Flera gånger om dagen kan jag känna deras huvuden tydligt på sidorna och ibland sticker en rumpa ut på sidan, underbart!

Jag har tidigare skrivit om min rädsla för att gå upp i vikt och att se kroppen förändras i och med graviditeten. Men idag kände jag att något hände. Jag bad Mattias ta kort på mig i bara underkläder för att kunna minnas magen senare. När jag såg korten på mig själv och min kropp insåg jag att det inte fanns något att vara rädd för, den har inte förändrats så mycket och jag kan nästan säga att jag gillar den mer idag än vad jag någonsin gjort. Tänk att det ska behövas en graviditet för att man ska acceptera sin kropp! 

Café Smedjan

Efter en lugn dag hemma igår med lite fix och biltvätt för min älskade fästman bestämde vi oss för att åka någonstans och fika. Det blev Café Smedjan som ligger i Kärradal, ett väldigt mysigt och trevligt ställe som jag verkligen kan rekommendera er att åka till. Där slog vi på stort och beställde varsinn Smedjans special som innehöll bland annat glass, grädde, bär, kex och lite nötkross. Det smakade väldigt gott! Deras miljö är väldigt lugn och avslappnade med fina och unika detaljer. 

Magen vecka 31

Här är en bild på magen i vecka 31(30+5). Det är helt otroligt just nu vad tiden går fort och vi längtar så efter att få träffa våra två små liv. Under vissa delar av dagen är det väldigt mycket aktivitet i magen och speciellt på höger sida. De är väldigt bra på att sparka neråt också, mot urinblåsan vilket inte alltid är så skönt. 

Här hemma är det mesta klart när det gäller förberedelser förutom BB-väskan som ska packas nu i veckan. Detta kom vi på nu i veckan när vi var tvungna att åka till Halmstad. Annars så känner vi oss lugna och redo. 

Det har lugnat sig

Efter att ha vilat hela kvällen igår, natten och halva dagen idag så har allt lugnat ner sig och livmodertappet har återgått till 2,4cm, normalt är 2,5cm. Detta känns så skönt och lugnade för oss båda och om inget händer till imorgon efter frukosten så bli jag utskriven. Det är helt otroligt vilken oro man känner över dessa två små liv som ligger i magen och vilken kärlek som jag antar bara kommer att växa när de väl är på utsidan. Fick reda på idag att mitt järnvärde är sämre samt att mina höga järndepåer har gått ner så nu måste jag börja äta järntabletter inför kommande förlossning.

Från och med idag är jag också sjukskriven på heltid fram tilla dess att bebisarna kommer och jag kommer att fortsätta gå på kontroller varje vecka för att hålla koll på deras tillväxt. 

Till Halmstad

Idag var det dags för mätning av tvillingarna och jag nämnde för läkaren att jag har haft lite mensliknande värk så då gjorde hon en koll av min livmodertapp. Det visade sig att den är 14 mm istället för 3 cm så just nu är vi på väg ner till Halmstad sjukhus där jag kommer att bli inlagd någon dag för observation. Än är det ju för tidigt för de små att komma ut. Jag är lite skakis och nervös då det kom så plötsligt men det ska nog gå bra! Tvillingarna växer och mår bra så det känns skönt. 

Min familj

Idag åkte min familj hem igen efter nästan en hel vecka här hos oss på Västkusten. Vi har haft det så mysigt och roligt och saknaden och tomheten är stor nu. 

Vi har hunnit med så mycket, shoppat, varit på Diggiloo, haft picknick ute på Getterön, varit hos svärföräldrarna i Vik, fiskat, grejat här hemma och umgåtts med varandra. 

Min pappa och lillebror har hjälp oss med att lägga sten på framsidan, satt upp hyllor i tvättstugan, tavlor i hallen och en kroklist i hallen och vi är så nöjda! 

En liten uppdatering

Jag tänkte att det var dags för uppdatering när det gäller våra två små liv i magen. Förra måndagen var vi på förlossningen där de först gjorde ett CTG och sen en mätning av tvillingarna. CTG:t såg jättebra ut och tvillingarna hade vuxit lite men tvilling 2 ligger fortfarande i underkant. Det innebär fortsatta kontroller, både mätningar och CTG. Men läkaren säger att de mår bra och att det är bra om de kan ligga i den naturliga kuvösen så länge som möjligt. Jag känner mig lugnare och lugnare och så trygg med läkaren vi fått träffa. Om de ansåg att de inte hade de bra i magen så skulle de göra något på en gång. 

Idag har vi varit på en vanligt besök hos vår barnmorska som bland annat kollade mitt blodvärde. Blodvärdet är lite lågt men järndepåerna är fortsatt höga så inga järntabletter än. Vi fick ställa en del frågor vi hade och prata av oss lite. 

Såhär såg magen ut i fredags vecka 30(29+5) och nu har vi gått in i vecka 31, vad tiden går fort just nu!