Bemötande

Hur en person bemöter en kan påverka mycket, till exempel hur man mår, hur man känner sig som person, hur dagen blir med mera. Ett bemötande är inte bara ord utan kan också vara ett leende, en kommentar, en blick och såklart kroppsspråket. 

Förra veckan var jag på förlossningen och gjorde ett ctg och mätte flödet i bebisarnas navelsträngar. Jag var orolig när jag kom dit då jag veckan innan legat inne och för att det inte riktigt fanns någon plan över hur framtida kontroller skulle göras på tvillingarna. Barnmorskan som mötte mig är fantastisk, vi har träffat henne varje gång och lugnade mig med att allt skulle lösa sig. Så kom doktorn! Först sa hon fel namn vilket kan hända alla, sen undrade hon vad jag gjorde där och jag förklarade. Vi gick in på ett rum och hon började med att kolla flödet. Under tiden ställde hon lite frågor mellan alla hennes gäspningar. Hon kändes väldigt frånvarande, tyken och allmänt otrevlig. Flödet såg bra ut. Efter det började hon ifrågasätta det här med att tvilling två inte växer som den ska. Hon menade på att hon på ultraljudet inte kunde se någon skillnad, de var ju lika stora. Hon började mäta, lite slarvigt om man frågar mig, jämfört med de andra två läkarna som jag har träffat. Hon höll fast vid att de var lika stora men så ändrade hon sig igen, hon menade att tvilling ett hade legat lite ihopkurad. Men hon upprepade ändå flera gånger att det inte var någon skillnad på dem. Inombords grät jag! Hon avslutade med att säga att det egentligen inte var nödvändigt med alla dessa kontroller då tvilling 2 bara låg på -21% och man gjorde inte några förrän -22%. Jag stod där som ett frågetecken och kände mig helt dumförklarad. Vart fick hon -21% ifrån, ja det vet jag inte. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick väl ur mig att jag inte visste men att vid förra mätningen så låg den på -27%. Ja ja sa hon, du får en tid för riktig mätning nästa vecka även fast det kanske inte behövs. Jag tackade och lämnade förlossningen, helt förstörd inombords! Hela dagen och flera dagar efteråt kände jag mig nere, grät och alla tankar snurrade i huvudet. 

Vi vill bara att våra två små bebisar ska växa och må bra. Vi vill inte behöva gå på alla kontroller och oroa oss, vi vill inte att tvilling två ska vara tillväxthämmad. Detta är något som läkarna har upptäckt och att jag som blivande mamma blir ifrågasatt angående detta känns hemskt. Detta är första gången jag är gravid, en helt ny situation och dessutom med tvillingar. Jag vet inte hur det ska kännas eller vara. Som gravid är man känslig och man vill bara bli bemött med mjukhet och förståelse. Ett besök som detta får mig att känna mig misslyckad, dum och fånig, något jag absolut inte vill behöva känna nu. Människor som denna ska inte jobba med människor, speciellt inte gravida!