Två år sen...

Idag är det två år sen vi fick det där plusset på stickan, de två strecken. Efter att ha längtat så länge och kämpat så hade vi äntligen lyckats men med det kom också en massa känslor. Såklart glädje men också en massa oro, rädsla och en massa tankar. Skulle detta gå vägen, var de vår tur nu, skulle vi få äntligen få ett barn som vi längtat efter så länge? Jag ville såklart skirka ut min glädje till hela världen. Samma dag som vi plussade skulle vi egentligen har börjat vår resa med ivf. Sprutorna låg och väntade i kylskåpet och planen var gjord, en tuff tid väntade oss med resor upp till Göteborg och eventuella biverkningar av sprutorna. Idag är jag så glad över att jag slapp allt det där, hatar verkligen sprutor men jag är så otroligt tacksam över den hjälp vi fick och skulle få. Det fanns inget fel, allt var som det skulle med oss båda vilket gjorde det ännu jobbigare, oförklarig barnlöshet. Jag vet inte om jag någonsin har pratat om detta här, har väl känts jobbigt och något man ska hålla hemligt men varför då egentligen? Det är så många idag som kämpar och man är verkligen inte ensam om det. När vi fick beskedet om att vi skulle få hjälp släppte nog all min stress och press på mig själv och här sitter vi idag med de två finaste små liven vi kunnat få. Hjärnan och kroppen  är märkliga och helt fantastiska.